Fy idag är och har det varit en skrutt dag.

Var ju inte alls bra i kroppen igår och i natt har jag varit vaken flera gånger och kännt som hela kroppen var i kaos!

Pga sömnbrist och att jag inte alls mår bra, har feber igen strax under 38 grader, känner mig så trött och eländig och totalt noll i matlust så har jag bara fått ta det lugnt idag.

Matlusten är ett problem i sig sådana här dagar och perioder. Kan knappt titta åt lagad mat, fast man så väl säkert behöver äta det.

I dag har det fått bli soppa x 2 och några hårda smörgåsar.Dricka vatten och annat går i allafall, ska försöka få i mig nåt mer innan det blir sängen...

Hur tänker man optimistiskt sådana här dagar (jag försöker ju vara just mer optimistiskt), jo man får väl glädja sig åt att man inte mår så här jämt utan oftast har bättre dagar....

I dag om man ska klaga och det får man ju göra bäst man vill i sin egen blogg *skratt*, så har lederna varit sämre.

Är så stel på mornarna och en del av stelheten hänger med hela dagarna osv.Ömheten under fötterna har blivit under en större del av foten och ibland blir jag bara så trött på detta.

Samtidigt som jag tycker att det inte är så mycket att klaga på ,många har det ju så enormt mycket värre!

Funderar på att beställa tid hos doktorn på läkarstationen igen men samtidigt så tog vi ju prover i våras som inte kunde säkerställa något.

Så känns inte som vi kan komma så mycket längre om hon inte vill skriva remiss någon annanstans, reumatologen tex. Men i våras talades det inte alls om något sådant...

I våras sa hon att det ev kunde hänga ihop med att jag varit sjukskriven pga stress och att endel fått ledvärk men som brukar gå över.

Min ledvärk började innan jag blev sjukskriven mars-07, men kan ju bero på stress ändå, började jobba full tid (85%) i april i år efter att ha arbetat 50% osv innan.

Så jag väntar på att det ska bli bättre, men annars under hösten får jag väl höra med doktorn igen.

I dag är jag så öm i magen. Är väl nåt magkatarrs liknande. Har haft så här flera gånger. Svider i magen och man är öm om man känner "utanpå".

Inte alls skönt. Kännde redan i går på em /kväll att de började på att göra ont och i dag är det ordentligt!

Får hoppas det blir bättre under dagen.

Har haft lite huvudvärk på em och rätt som det var när jag tittade på "Brothers..." så fick jag hjärtrusning.

Har haft det några gånger nu och hjärtat pinnar på i 180 en stund och man blir lite yr men jag försöker ta djupa andetag och försöker lugna ner hjärtat.

Efter en stund gick det ner i mer normal takt igen.

Men fy det är lite läskigt.

Någon annan som brukar få så ?

Är väl inte helt ovanligt och känner mig väl inte så orolig över det.

Men det känns som jag blir lite matt på huvudvärk, har det oftare nu igen och så denna hjärtrusning som jag tycker nästan gör att jag om inte annat får ont i huvudet efteråt. Blir kanske att man spänner sig.

Tycker inte jag känner mig mer stressad eller så, inget som bekymrar mig något särskilt heller.

Men visst blir jag ledsen av att det känns som jag stretar på med mina avslappningsövningar, försöker fokusera på det jag gör, inte ha för stora krav på mig själv, se till att göra saker jag tycker om osv.

Tycker jag kommit en bra bit på väg men ändå får jag  känslan av att min kropp helt befinner sig på en annan våglängd än mig själv !!

Går ju inte hos sjukgymnast eller beteendevetaren längre och har funderat på om jag själv tror det skulle behövas men jag vet inte.

Hos sjukgymnasten pratade vi och gjorde kroppskännedoms/avslappnings

övningar.Så det har jag fortsatt med hemma, övningarna.

Hon tyckte jag hade bra insikt om vad jag behöver förändra och hur jag ska tänka.Vilket jag tycker jag gör så gott jag kan.

Besöken hos beteendevetaren blev till att mest handla om detta med att inte ha så stora krav på sig själv, inte känna sig besviken och att man inte duger till om man inte "fixar" allt man tänkt sig. Ha "egen tid" och verkligen göra sådant man vill,inte ta åt sig olika "uppdrag" bara för att vara snäll så alla är nöjda o glada utan verkligen känna efter om man vill/har tid osv.

Hon tyckte jag hade god koll på detta med och hur jag ska tänka och "arbeta" med detta. Ansåg inte att vi behövde ses mer bara ev någon uppföljning längre fram i såfall.

Så inte vet jag vad jag ska kunna göra för att må bättre!

Har förstått att det kan ta tid för kroppen att förändra sig och jag försöker att inte känna mig stressad över att det tar  sådan tid,utan ta en dag i taget. Men visst kan jag ibland känna mig lite uppgiven över att man undrar om man någonsin ska kunna må bra igen i flera dagar i rad, en vecka , två veckor , en månad.Få ha lite mer energi!

Att inte vara trött så ofta , inte ha huvudvärk flera av veckans dagar osv.

Men det är väl bara att ta en dag i taget och som jag brukar säga till barnen "allting ordnar sig på ett eller annat sätt, förr eller senare".

Nu får det nog bli en treo i allafall....

Idag var jag upp 06.30 för barnen skulle ju till skolan. Efter de åkt så åt jag frukost och gick och la mig igen.

Sov till 11.30 då R undrade om han skulle handla nåt särskilt på affären.

Helt yrvaken, men kom ihåg att hö behövde hämtas så han va snäll och fixade det. Kom äntligen ur sängen vid 12.30

Jag är så enormt trött, blir inte klok på detta.

Visst i går var det ju säkert mycket energi som gick åt till mötet och sedan frissa besök på nästan 2,5 timmar, men ändå!

Tycker min värk i kroppen och svullna leder mm varit värre så jag börjar undra om det stjäl en del energi det också!

Vi tog ju prover men inget visade på något särskilt.

Dock skulle vi fundera vidare om det inte blir bättre men sedan fanns det visst fall där man haft "pålagrad stress" där man sedan fått ont i kropp/leder fast man inte riktigt vet vad det beror på.

Vad jag förstod kan det då bli bättre i allafall.

Förkylningen trycker på och vill fram igen.

Har lite ont i halsen och fått snyta nosen.

Har inte tid med sånt nu, tidigast nästa vecka *skratt*.

Bara att plocka fram häsokost flaskan igen och ta några gånger ...

I morgon jobbar jag mellan 9-11.

På tisdag ska jag först jobba sedan är det möte med min läkare, försäkringskassan, chefen osv.

En halvtimme har vi så att säga på oss för att komma fram till något....

Känner mig inte nervös eller så men undrar ändå lite på vad jag ska säga och vad jag vill/hur jag mår...

Nu är det från alla håll , känns det som  fokuserat på "hur det är på jobbet" alltså detta att vi har det dåligt med folk, går "kort". Vilket jag absolut vidhåller.

När jag gick upp till 50% så gick det bra första dagarna för att sedan gå åt pipsvängen.Sov så dåligt och var enormt trött. Trodde det skulle bli bättre men icke, var nästan desperat då jag träffade min doktor och fick gå ner till 25% igen.

Att det inte "höll" anser jag beror mycket på att vi går "kort", stressigt och arbetsamt för alla, men blir ju det även för mig.

Trots att man ska göra sin tid och sedan gå hem, lättare sagt än gjort !

Vi går , om man jämför med ett år sedan, en heltid kort , plus min sjukskrivna tid och så kan någon vara sjuk eller ha semester. Sätts bara in vid kvällar /helger eller om det absolut behövs en vardag.

Vi har i nuläget även fler boende än för ett år sedan.

Ekvationen går inte ihop tycker jag...

Men jag kan ju inte garantera att jag orkar gå 50% även om det sätts in mer "folk", men jag känner att som det var förra 50% svängen har jag inte en chans att få det att funka.

Så förutsättningen för att jag överhuvudtaget ska fixa det i nuläget är att man lägger upp det på ett annat sätt. Folk in, kanske se över hur jag ska jobba, stukturera upp det bättre....

Men vissa dagar kan jag bara känna mig helt uppgiven på nåt sätt, man vill ju kunna jobba, men hur lång tid ska det ta innan man är en bättre bit på väg....

Vet att ingen kan svara på det men ibland blir jag bara frustrerad över hur det är !!

Tittade bland bilder innan jag ska ge mig av till duschen och denna bild får visa hur jag känner mig i dag!

Lite halvrisig, stilla stående- alltså väldigt lite fart!