För drygt ett år sedan blev vi med kanin,inget så planerat kanske men blev bra ändå.Barnen vill ha det mesta i djurväg (man kan ju undra vem de brås på..) nu hade de riktat in de bedjande blickarna om kanin inskaffande. Döttrarna försäkrade att EN kanin räckte , de behövde inte ha varsin så nog skulle väl det kunna gå??

Pappan  i huset tyckte förstås att -Å nej det räcker med djur, medans mamman- Nja men ett djur till spelat väl ingen roll när man ändå har såå många!

Så  i smyg kikade jag liiite efter kanin, med tanke på att jag skulle hitta en bra uppfödning och kunna köpa kanin så där planerat och bra ,lite i framtiden.Tänkte att det är ju bra att reka lite innan.

Men så kikade jag på en sådan där köp och sälj sida och såg en annons om städ rea (eller liknande) där det bla var en kanin och marsvin på bild.

Här var det nog faktiskt, måste jag erkänna, den underliga annons rubriken som jag häpnade över.Tyckte det var konstigt att anse att man städat och rensat bort djur?! Men visst man ser väl olika på saker...

Men det slutade med att kanin och marsvin skulle komma hit.

Japp, nu tänkte jag först att "släppa" den glada nyheten för pappan men näpp var väl ingen ide tänkte jag ,han få se när den kommer...

Både barnen och han fick bli överraskade o go som han är så sa han bara -Förstod väl att det skulle komma en sån där snart , söt är hon iallfall.

Han är ju en riktig djurvän han med (även om vi sköter våra djur själva) och jag vet var gränsen går för vad jag kan "smyga " in här. Majsormar som lilla syster vill ha och en råtta (skulle väl vara mysigt?!) där känner jag att det är stopp.Men man ska väl aldrig säga aldrig ,kanske han om 10 år vaknar upp en morgon och vill ha en majsorm.Då gäller det nog att vara snabb ,innan han ändrar sig...Risken är nog att han har feber och yrar...

Härom kvällen var jag ut till söta Doris (kaninen) innan jag skulle krypa ner i sköna sängen ,klockan var runt midnatt.Gav henne lite mer hö och gosade , då hörde jag ett underligt klapprande ljud.

Lät nästan lite som en häst, så som det kan låta om deras skor då de spatserar på alfalten.Visserligen har vi hästar precis bredvid oss i hagen , men isåfall måste väl någon av dem vara på egen utflykt vid denna sena timme!?

Klapprandet kom allt närmare , nja lät nog inte som en häst ändå vid närmare eftertanke, snart skulle gåtan vara löst.

Förvånad ser jag en man som stavgår, strax efter midnatt,men det är väl olika vad man gillar att motionera på för tid...

Jo då , simskolan avslutades som igår , med två hopp ner i den 5 meter djupa bassängen.

Lovisa ville ha sina "muskler" på vid hoppet, så tyvärr ser ni som känner igen henne kanske inte att det är hon, men det är det!

Pappa i familjen har varit med vovvarna till veterinären , en för höfleds röntgen  och den andra för vaccinering. Han var ledig idag så han kunde vara med på simskolan och kika.Det uppskattades av Lovis så hon fick visa hur modig hon är...

Älskar att läsa böcker men tyvärr blir det alltför sällan numer.

Men nyss läste jag denna bok av Läckberg och den var precis i min smak.

Spännade och en sådan där bok man vill läsa klart snabbt, går knappt att slita sig från den.

Minstingen går på simskola och igår hoppade hon från en meters trampolinen två gånger ner i den 5 meter djupa bassängen.

Fantastiskt gjort tycker jag då hon inte gillat att hoppa i vattnet alls.

Hon var såå stolt, lilla gumman.

Tidigare "hopp meriter" = hoppat från kanten i lilla bassängen tre ggr...

Simskola blir det idag igen få se om det blir "hoppande" igen som avslutning på dagens lektion, för nu är hon laddad....

Då ska jag i min tur stå "laddad" med kameran i högsta hugg...

Nu är det äntligen kväll. Jag ska alldeles stax boka mig framför tv:n och avnjuta ännu ett lite snurrigt avsnitt av serien "Nynne".
Gillar det skarpt, lättsam underhållning och man får skratta eller ialla fall le ibland.Till det smaskar jag på en grekisk sallad som jag nyss snabb knåpat ihop.(Kroppen är nu mer sugen på sallad än pralinerna,som den suktade efter imorse)

Jag älskar grekisk sallad och barnen likaså, de har nyss ätit men nu är det min tur.ÅÅ nu börjar det, måste gå...

Visserligen fick jag aldrig någon hund, trots att det var högst upp på önske listan i många år.Men jag fick ha en massa andra djur och det var mer än de flesta av mina vänner fick. Mina föräldrar gick nog med på det mesta i djurväg men vid hunden tog det stopp. Den får du köpa när du blir vuxen och flyttat till egen bostad sa de om och om igen.Det gjorde jag också, men om henne skriver jag en annan dag.

Idag vill jag berätta om mitt första marsvin, Snoddas som introducerade mig i marsvinens värld!

Bilden har jag målat då jag  var runt 5-6 år.

Snoddas blev med tiden  en lagom rund herre som var enormt snäll och jag älskade honom så mycket. Han inköptes i en djuraffär , burarna som man kunde köpa tyckte mina föräldrar var för  små så min pappa snickrade en stor låda med lagom höga kanter. Över ett hörn satte han en skiva så att det blev ett tak som han kunde vara under.

Han bodde i mitt sovrum och vi låg ofta tillsammans i sängen och gosade.

På sommaren hade jag honom ofta med då jag var ute.

På den tiden så var det ju ingen lag på att marsvin skulle vara minst två och man ansåg väl generellt att två hanar skulle man inte ha ihop.

Brorsan fick så småningom ett marsvin han med och den lilla killen lyckades om o om igen med bedriften (trots sin ringa storlek) att komma över kanten till sin bur och över kanten till Snoddas bur.Så vi trotsade åsikten om två hanar ihop och det gick så bra. Snoddas blev som en pappa för lille Tussen.

När jag var barn hade vi en husvagn som  vi kuskade runt med några veckor på sommaren.Tror nog att min föräldrar från början hade funderat på att se om någon annan kunde ta hand om Snoddas då vi var iväg.

Men aldrig i livet sa jag, då stannar jag också hemma. Så Snoddas fick hänga med.Han fick besöka bla Öland och flera gånger var vi på Västkusten.

Gick så bra så tills han av trolig ålderdom blev dålig då vi var i Varberg eller var det Lysekil !?Det var  iallafall en planerad 2 veckors vistelse óch vi var där tillsammans med en annan familj.Efter drygt en veckas vistelse så blev min älskling  dålig och man såg att han nog inte hade långt kvar.

Försökte få honom att ta lite vatten osv men han somnade sedan in.Jag var ju näst intill otröstlig men tacksam  för att han var med där och inte "på hemma plan" med någon marsvins vakt.

Men detta ställde ju även till det på så vis att det var några dagar kvar på den tänkta semster vistelsen.Säkert diskuterade ju mina föräldrar hur man skulle gå till väga och förökte sedan få mig att god ta en begravning av min älskling på plats. Fanns ju en sådan fin skogs dunge längre bort...

Men jag blev tokig, hur i all världen skulle jag kunna hälsa på honom då?Näpp jag vek inte en tum, så mina snälla föräldrar insåg att i vilket fall så var nog semestern slut så vi fick packa ihop och bege oss hemåt.

Jag ville ha Snoddas som låg i en kartong eller liknande inne i bilen i mitt knä.Men den "fighten" gav jag mig i och han åkte i bagage utrymmet.

Kände säkert att jag fick vara tacksam för att vi iallfall åkte hem så han kunde få en riktig begravning, vilket han fick.

Idag är det en sådan där seg dag.Grått och mulet ute,har ingen inspiration till att vilja göra nåt alls i ärlighetens namn!

Helst skulle jag vilja ligga på soffan och käka praliner.

Egentligen om jag tänker efter så säger man ju nu i dessa stressiga tider att man ska lyssna på sin kropp.Min kropp vill nog vila och ha praliner, ska jag då lyssna på den ?Fast samvetet liksom vill va med på ett hörn och påpeka att tvätt korgen svämmar över och vi faktiskt inte har mer än ett rent badlakan...Samvetet vill att jag ska vara en god mor och se till att familjen kan torka sig på rena badlakan och tro nu inte att vi typ äger endast 4 st utan vi har många ,men det går åt endel extra nu då två barn badar nästan varje dag, varav den ena går i simskola.Dessutom måste det dammsugas och andra trista hushålls sysslor som de flesta av oss utsätts för (alltför ofta).

Nä du i dag får samvetet regera lite under dag tid och du kroppen du kan få din vilja igenom ikväll och äta praliner framför någon bra film.Gäller väl att kompromissa.

Geting bekymren är det lugnt med just nu.Men väldigt skumt är det, är bara och vänta.Vem vet kanske har "djungel telegrafen" berättat vad som hände kompisen och de inte VÅGAR sig hit.Man kan ju alltid hoppas ...

Eftermiddagen blev betydligt trevligare än dagens start.

Min kompis M ringde och frågade om vi skulle hänga med och bada i ute bassängerna.Eftersom vädret var strålande och skulle bli så lär man ju passa på, (fast vem kan lita på SMHI numer , men ibland prickar de ju rätt!).

Hur som ,vi ville gärna med jag och barnen så det blev lite fart på mig, då jag insåg att ett besök i en av de lokala livs medels affärerna var nödvändig innan avfärd.

Där inhandlades bla ingredienser till grekisk sallad och bröd.

Sedan hem och fixa det och så skulle jag ta med två marsvins killar som skulle till sina nya ägare.

In packade i bilen marsvin, bad utrustning och ätbart åkte vi iväg.

De trevliga blivande marsvins ägarna mötte upp och fick sina kelgrisar.

Sedan var det bad som gällde för barnen, själv kom jag av någon anledning inte ner i vattnet utan blev kvar på land heeela tiden.

Men kul hade jag .

Klockan var 07.05 ,jag sov så skönt men började vakna till , trots att jag stretade emot.Men så hörde jag klart och tydligt ett surrande ljud.Hjärnan rapporterar att det är en geting.Då GÅR det inte att "bara låta det vara".Efter att ha halv satt mig upp i sängen och spanat ,så såg jag den som störde min sömn.

Den satt lugnt och till synes nöjd på fönstrets insida.Puttade lite på sambon och sa att vi har en geting inne kan inte du ta kål på den?

(Försöka att delegera uppgiften kan man ju inte klandras för)

Men han som delar sängen med mig  bara mumlade ett nää.

Jaja får väl stiga upp då, MEN VAR ÄR DEN??

Efter en liten stunds spanade från sänghalmen så ser jag den bara någon meter från mig, knatandes på väggen bredvid träbalken som löper längs väggen.(Ska ta en bild och visa men NU sover de andra och nobel som man är håller man då sig tyst och knattrar på datorn istället.Bild inlagd nu och även bild på död geting och mord redskap).

Tillbaka till träbalken,vederbörande är då ca 20 cm från hörnet upp mot taket.Detta blir en lätt match, tänker jag medan jag krånglar benen ur täcket och spanar efter  lämpligt mord redskap på sängbordet.

En tidning ligger där och snabbt har jag den i min hand och ska bara så där enkelt åtgärda problemet.

Men  VAR ÄR DEN NU DÅ ??

Tittar på golvet, väggen, lyssnar men det är tyst,så otroligt tyst.

Kan den ha hunnit knata upp till hörnet och helt enkelt försvunnit in där ??(det är ju till synes inte helt tätt i hörnet och sådana här krabater är ju smidiga...)

NU är jag absolut klar vaken.Hjärnan arbetar febrilt.Har vi ett getingbo DÄR , när hjärnan letar tillbaka i arkivet några veckor så såg ju faktiskt jag och min bror att det försvann några getingar under taket då vi stod nere på gården i värsta hettan.Men vid närmare efter tanke så borde det vara typ 2 meter åt höger sida sett inifrån.Nu känner jag att mina getingkunskaper nog inte är de allra bästa.För hur många brukar de vara, kan de ha ett bo som är såå långt eller är boet där, 2 m åt sidan och någon försigkommen geting har gjort en väg till oss??

Han/hon kanske just nu är och hämtar polarna så snart har vi en smärre invasion här....

Men så hör jag plötsligt getingen igen som går på golvet på andra sidan rummet.

Den lyfter från golvet och flyger så graciöst och landar på fönstret där jag bryskt släcker dess framtid.Problemet fixat tänker jag och känner mig NÖJD.

Men så känner jag att ekvationen inte går ihop riktigt iallfall för hur kunde getingen från att ha suttit där på väggen och ett par sekunder senare vara borta och sedan dyka upp långt därifrån UTAN att det hörts.

Omöjligt att den gått dit då jag tittade både på vägg/golv och nog låter de väl alltid när de flyger?

Gick geting nr 1 upp i hörnet vid taket och den som jag "tog hand om" var det geting nr 2 ??

Nu ligger jag åter rak lång i sängen och funderar. Försöker tänka realistiskt och inte skena iväg med fanasin, som jag nog ibland kan göra.

Det är såå tyst, inget geting surr hörs.När jag så kommit överrens med mig själv att det på nåt underligt sätt nog ändå var bara EN geting ,hm,kanske kan de flyga ljudlöst? (Det skulle ju definitivt förklara saken)  Utvecklingen går väl framåt hos getingarna med !?

När då lugnet infunnit sig hos mig angående detta så surrar det igen.

Ligger några sekunder och tänker åter på hörnet, men så kommer jag glatt på att om vädringsfönstret är öppet och det sitter en geting utan för så hörs det precis som om den vore inom hus.Men vädringsfönstret är stängt..

Hm kanske kan de låta så tydligt även om de sitter utanför fönster rutan o pressar näsan mot fönstret??

Men så surrar det igen och fastän jag inte vill så dras jag mot hörnet och visst fanken kommer surret därifrån?!

NU önskar jag att detta är en dröm , att jag vaknar och raskt inser att jag någonstans strax efter att getingens liv släcktes SÅ somnade jag.

Och att en mindre mardröm åter infinnit sig efter att man somnat om på morgonen (så var det ju igår, det borde man ju dragit lärdom av..)att detta bara är en dröm, men det är ju INTE det.

Ligger kvar en stund till men ser ingen geting komma ut där och nu är det åter så där otroligt tyst igen.

Stiger upp och går ner.Kan ju inte ligga där och stirra hela dagen, får ta en paus och lyssna vidare senare idag.

Men det känns ju i nuläget inte såå lockande att krypa till sängs ikväll.

Men egentligen är jag inte alls rädd för getingar, iallfall inte om de är snälla och kommer en i taget.Men är det en kanal in till ett bo finns ju risken att de är många som ska leta efter kompisen....