Tänkte jag skulle hitta en bild som visar hur jag känner mig i dag.

Denna passade ganska bra.

Frusen,trött och ganska uppgiven tycker jag grenen ser ut och så känner jag mig....

Denna natt blev inte ett dugg bättre än förra och jag måste medge att jag nästan känner mig gråt färdig.

Somnade strax efter 22.00 , så jag hann i allafall se Greys Anatomy.

Sedan vaknade jag första gången vid 01.00, lyckades somna om och vaknade strax före 03.00 , lyckades somna om igen och vaknade nästa gång när klockan var 05.15 Då kännde jag mig totalt slut och uppgiven!!

Låg och försökte slappna av och somna om men kännde hur huvudvärken började komma.

Bestämde mig då för att gå ner och ta treo på en gång så kanske det hjälper.

På väg nerför trappen blev jag alldeles kall svettig och bara skakade.

Lyckades i allafall få fatt i treo röret och efter att ha vilat lite sittandes i hallen (hade treo rör i min väska där) så började jag min vandring uppför trappen.

Fick  i ordning ett glas med vatten och så i med brus treon där. Medan den "puttrade" så tog jag av mig mina fuktiga kläder och bytte till nya.

Drack treon och så i säng igen. Nu började jag snart frysa i stället och känna migränen vara i antågande. Kunde inte somna om men vilade iallafall.

Som tur är fanns R hemma så han fixade det mesta med barnen som skulle till skolan.

Har masat mig upp nu. Migränen har dragit sig lite tillbaka och nu känner jag mig främst tung i huvudet och slut i hela kroppen.

Måste ju erkänna att jag inte direkt jublar av tanken att gå till jobbet idag. Känns som hela kroppen protesterar!

Jag vill så gärna jobba men just nu känns allt bara jobbigt. Blir så ledsen att det är så här. Men samtidigt känner jag att det inte är mitt fel utan min arbetsplats!

Det är så stressigt och även om jag försöker tänka att jag jobbar 50%, jag gör det jag hinner på den tiden och sedan ska jag gå hem så är det lättare sagt än gjort...

Där vill man ju försöka vara pigg och på alerten och det känns som all kraft går åt till det...

Kroppen och jag kan ju inte låta bli att känna av den stressen som är pga underbemanning, hur gärna jag än vill.

I morse kännde jag att jag drar täcket över huvudet och ligger här i några dagar och struntar i världen utanför!!

Men så kan man ju inte heller göra.

Nä nu får jag väl tänka positivt och försöka ro denna dag i hamn med.

Men varje dag kan inte bli en kamp då kommer jag att bryta i hop.

Nu  ska jag äta frukost , kanske någon mer treo , en dusch och hoppas sedan vara redo för att ta mig till jobbet. Börjar 10.45

Samtidigt som "min inre röst" undrar vad jag egentligen ska till jobbet och göra överhuvudtaget?! När jag mår som jag mår!

De gör nog jag lite också men man är väl född envis på gott och ont!!

Dock har jag en "deal"  med mig själv att jag alvarligt ska diskutera min situation med doktorn och hoppas komma fram till en bra lösning.

Som beteendevetaran sa - Du kan ju inte köra dig själv till botten igen när du får signaler från kroppen att du inte mår bra.